Känner ofta att jag vill skriva av mig lite men det blir liksom aldrig av, det svåra är att komma igång.Så är det väll med allting? Bygga nytt kök, fixa bilen och liknande saker man har allt men det blir inte av.Men nu har jag ju redan kommit en liten bit så nu rullar det på och då blir det istället svårt att sluta hehe.Varför vill jag skriva av mig kanske ni undrar? Jo för att det blir lite kaos i hjärnkontoret ibland, ena dagen älskar man livet i Norge dagen efter vill man hem till Sverige och tredje dagen då vill man ut och resa, blir lite mycket tankar och känslor och det är skönt att släppa ut sånt.

Men den här veckan har jag verkligen tänkt och det bästa är att stanna kvar här tills man är säker på vart man ska ta vägen.Har ju i så många år velat jobba inom restaurang men i Sverige var man tvungen att ha 3 års erfarenhet för att få jobb om man inte har kontakter eller ett jävla flyt.Så för min del blev det industriarbete i nästan 3 år vilket var kul i 2 år och jag lärde mig mycket och är glad att jag spendera några år där.Men sen efter vår Nya Zeeland resa så tog det stopp, kände att jag hade gjort mitt där.Sen när man bestämt sig för att flytta till Norge och man hoppades att man skulle få ett kockjobb, så var alla så negativa och sa att ”du tror allt är så lätt, att det bara är att flytta till ett annat land och få ett jobb, bla bla bla”.Nu är jag i ett annat land jag har mitt jobb som jag velat ha i många år och då är ju det självklart att jag ska stanna kvar eller hur?Jag trivs med dom jag jobbar med och jag trivs med arbetsuppgifterna och på nåt lustigt jävla sätt trivs jag också på sommaren fast det är sjukt mycket att göra och man nästan vill gråta, men sen när dagen är slut så är man så nöjd och glad att man klara den dagen.

Jag är ensam svensk i köket, sen är det mest folk från afrika plus en tjej från portugal och en kille från polen,så det blir inte som hemma när alla är svensson, man ser lika ut,tänker lika, ingenting är liksom nytt.Här är det den totala motsatsen och det är det jag tycker så mycket om.Likandant med kompisar..Hemma vet man nästan allt om allt och alla och man får höra massa jävla skvaller och skit, så man vill bara spy på alla människor.Här visste jag inget om någon och nu när det börjar närma sig ett år så vet jag fortfarande inte så mycket om dom man umgås med vilket är skönt, finns liksom alltid nåt att prata om, alltid nåt nytt att få reda på.

Min moster Tina jobbade på Friday´s här i Oslo och när jag var liten och hälsade på henne, så var det ju ”wow”Älskade Friday´s, sen fick jag ballonger och t-shirt och massa pyssel av henne och det har alltid funnits där i bakhuvet.Jag har alltid velat följa henne, börja på Friday´s och klättra uppåt i karriären.Innan jag hunnit jobba ett år så har jag redan blivit skiftledare vilket är tidigt eftersom dom flesta jobbat mycket längre, jag får alltid bra feedback och det är bara positivt om mig jämnt.Och jag känner att lägger jag ner tid och energi på det här så kommer jag dit jag vill en dag.Vad är det jag vill?

Det jag vill göra är att starta upp ett nytt Friday´s nånstans, vart vet jag inte men jag vet att det är det jag vill.Och nu har jag bestämt mig för att så ska det bli så nu satsar jag allt krut på det här för det finns inget annat jag känner att jag vill jobba med, och så länge min älskling finns vid min sida så känner jag mig hemma vart jag än är.

Visst det är jobbigt att vara ifrån familj, släkt och 2-3 utav mina kompisar hemma, men jag vill verkligen inte hem jag vill uppleva saker och jag känner att jag vill satsa på det här.Och Norge och Sverige ligger ju så pass nära att man kan åka och hälsa på.

Känns som jag skrev ett helt kapitel i en bok eller nåt, nu börjar ögonlocken bli alldeles för tunga så nu sätter jag punkt.